Transporternas ekonomiska överkomlighet - hur mäter vi det?

I 2020 års uppföljning av de transportpolitiska målen var vår bedömning att indikatorn haft en positiv utveckling sedan målen antogs 2009. Detta eftersom den allmänna välfärdsökningen och energieffektiviseringen av fordonsflottan vägt upp ökningarna i bränslepriser och kollektivtrafikkostnader i genomsnitt. Det finns dock betydande skillnader i utfallet mellan olika delar av landet.

Av tidigare undersökningar på Trafikanalys har det framgått att det finns skillnader i ålder och bränsleåtgång i fordonsparken mellan både regioner och inkomstgrupper, och även kollektivtrafikpriserna uppvisar betydande skillnader mellan regioner i hur priserna utvecklats de senaste tio åren.

Det har funnits ett behov av att förtydliga på vilket sätt vi vill att indikatorn ska beskriva ”ekonomisk överkomlighet”. Hittills har indikatorns mått följt upp utvecklingen av genomsnittliga reskostnader, men i internationell litteratur avses oftast att alla ska ha råd med en grundläggande tillgänglighet – i synnerhet de mest utsatta grupperna.

Det har också funnits ett behov av att klargöra vilka bilkostnader som är relevanta att följa upp och utveckla mått för dem. I promemorian inventerar vi datakällor och metoder för bil- och kollektivtrafikkostnader, och redovisar för- och nackdelar med dem.

Vi bedömer att det är personer bosatta i hushåll som omfattas av definitionenlåg ekonomisk standard som är relevanta att följa med indikatorn Transporternas ekonomiska överkomlighet. För att bedöma hur ekonomiskt överkomliga deras resor är utgår vi från utvecklingen av deras disponibla inkomst i förhållande till kostnadsutvecklingen, för bil respektive kollektivtrafik.

Det nya måttet benämns minskad ekonomisk överkomlighet, och består av två delmått: det ena är ”andelen personer vars disponibla inkomst utvecklats sämre än kostnadsutvecklingen för att köra bil” under en viss tidsperiod, och det andra delmåttet är ”andelen personer vars disponibla inkomst utvecklats sämre än kostnadsutvecklingen för regional kollektivtrafik” under samma tidsperiod. Måttet för kollektivtrafik mäts enbart bland dem som har ”enkel tillgång till kollektivtrafik” enligt uppföljningen av Agenda 2030, som görs av SCB och Boverket.

Måtten går att bryta ned på kommuner, samt på kvinnor, barn, och äldre över 75 år.

Här hittar du ett pressmeddelande om resultat ur rapporten.