Förvärvsarbetandes tillgång till kollektivtrafik, bilinnehav och reskostnader

De konsekvenser som uppstår till följd av förslagen i betänkandet Skattelättnad för arbetsresor avgörs först och främst utifrån förändrade avståndsgränser. Men konsekvenser uppstår också till följd av vilka möjligheter individer faktiskt har att nyttja möjligheten till utökad skattereduktion genom att hänvisa till bristfällig kollektivtrafik. Vi analyserar här bristfällig kollektivtrafik ur två perspektiv. Det första är ur ett platsperspektiv, vilket avgörs av antal avgångar som finns inom ett bestämt avstånd från hemmet respektive arbetsplatsen. Det andra perspektivet är individbaserat och bestäms av om individen kan resa mellan hemmet och arbetsplatsen och åberopa det kriterium för restidsvinst som föreslagits av kommittén. Inte helt oväntat är tillgången till kollektivtrafik ur ett platsperspektiv bäst där många bor och arbetar. God tillgång på kollektivtrafik finns främst i de större tätorterna.

För att uppskatta hur många som skulle kunna komma i fråga för den utökade skattereduktionen och i vilka delar av landet de bor kan en platsbaserad kategorisering av områden med bristfällig kollektivtrafik fungera väl. En bedömning för medgivande av utökad skattereduktion bör dock göras individuellt.

Svårare för boende i gles- och landsbygd att nyttja avdraget

Analysen tyder vidare på att boende i glesbygd och landsbygd generellt har sämre möjligheter att nyttja det föreslagna reseavdragssystemet än förvärvsarbetande i täta områden. De har en högre andel korta arbetsresor, bilberoendet är högre, bilinnehavet är större, körsträckorna längre, bilarnas medelålder är högre och kollektivtrafiken är många gånger begränsad. Det innebär att i den mån de får rätt till skattereduktion kommer denna att täcka en mindre del av deras faktiska resekostnader, jämfört med arbetsresande i övriga landet. Boende i glesbygd och landsbygd kan inte heller nyttja avdraget för att göra kollektivtrafikresor i samma utsträckning som i övriga riket.