Miljökonsekvenser av nya farledsavgifter

Farledsavgift tas idag ut när ett fartyg anlöper svensk hamn baserat på fartygets storlek samt på mängden lastat och lossat gods. Fartygsavgiften är miljödifferentierad med inriktning på kväveoxidreducering och fartyg som har installerat utrustning för reduktion av utsläpp av kväveoxid erhåller ett s.k. kväveoxidreduktionscertifikat som ger rabatt.

I det av Sjöfartsverket föreslagna systemet föreslås rabatten för kväveoxidsreduktion ersättas med miljörabatter baserat på ett index bestående av fem olika miljöparametrar. Därutöver föreslås bland annat att en rad rabatter och avgiftsbefrielser tas bort, bland annat avgiftsbefrielsen i Vänern. Antalet debiterade anlöp per månad ökar för många fartygstyper och fartygsavgifter baseras på en klassindelning i netto istället för enhetsavgifter per brutto. En ny passageraravgift införs och en särskild beredskapsavgift föreslås.

Trafikanalys har tittat på kostnader för miljöåtgärder och försökt att analysera hur stora incitament som krävs för att påverka redare att göra miljöanpassningar. Med beloppsmässigt mindre rabatter per miljöparameter som den breddade miljöstyrningen innebär, minskar incitamenten att fortsatt satsa på relativt kostsamma kväveoxidreducerande åtgärder. Redan i det nuvarande systemet ger rabatterna ett förhållandevis litet bidrag till de totala kostnaderna för katalysatorrening. I det föreslagna systemet kommer rabatterna att utgöra en än mindre andel av de aktuella åtgärdskostnaderna, vilket ytterligare minskar möjligheten att påverka redare att göra åtgärder.

Utifrån det underlag som Sjöfartsverket har presenterat, menar Trafikanalys att miljödifferentieringen i det föreslagna farledsavgiftssystemet inte ger förutsättningar för att åstadkomma en bättre miljö- och klimatnytta. Incitamenten i dagens styrning är små, med det föreslagna bredare miljöindexet blir de än mindre. Det går inte att utesluta att de föreslagna avgiftsförändringarna medför en risk för överflyttning till väg, i vissa områden och för vissa typer av sjötransporter. Det gäller till exempel den sjöfart som sker på inre vattenvägar samt kustnära sjöfart som går i slingor längs kusten.

I uppdraget ingår att föreslå justeringar av det föreslagna systemet för att nå bättre miljö- och klimatnytta och underlätta för målet att flytta långväga lastbilstransporter till sjöfart. Av arbetet dras dock slutsatsen att det saknas tillräckligt och övertygande underlag som talar för att systemet är utformat på ett från miljöstyrningssynpunkt bra sätt.

Trafikanalys huvudförslag är därför att tills vidare bibehålla den nuvarande farledsavgiftsmodellen och under tiden ta fram mer underlag om hur en ny avgiftsmodell kan utformas för att ge effektivast möjliga miljöstyrning. Vidare bör även analyseras närmare vilka typer av miljöutsläpp som farledsavgifterna ska differentieras utifrån. Som ett alternativ till denna lösning lämnas följande förslag med justeringar av den föreslagna modellen.

1) Inför det föreslagna farledsavgiftssystemet men rikta in miljödifferentieringen huvudsakligen eller uteslutande på reducering av kväveoxider. En miljöstyrning med större tyngd på allvarligare miljöpåverkan från sjöfarten, såsom utsläpp av kväveoxid, ger större miljöincitament till rederier vilket ökar förutsättningarna till bättre miljöeffekt.

2) Behåll undantaget från farledsavgifter för inrikes transporter på Vänern. Undantaget har sannolikt ingen påverkan på huvudparten av de befintliga transporterna i området eftersom dessa inte sker i inrikestrafik, vilket undantaget syftar till. Men mot bakgrund av de tydliga politiska ambitioner som finns om att genom ökad sjöfart avlasta väg- och järnvägssystemen skulle det ge en viktig signal och stimulera till en sådan utveckling.