Yttrande över EU-kommissionens förslag till ändring av direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen
Trafikanalys har yttrat sig över EU-kommissionens förslag om ändring av direktiv för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen (2014/94/EU). Förslaget är komplext och har dessutom direkt och indirekt koppling till andra europeiska lagförslag som samtidigt ligger på bordet. Förslagets förtjänster och eventuella tillkortakommanden påverkas av hur parallella europeiska lagstiftningsprocesser utvecklas.
Hela remissyttrandet hittar du här
Inledningsvis ger Trafikanalys några övergripande synpunkter på förslaget. Därefter ger vi några mer detaljerade synpunkter på några av de artiklar som avser den fysiska infrastrukturen.
Övergripande om förslaget
Trafikanalys bedömer att det kan vara rimligt att skärpa regleringen och ändra rättsaktens form från direktiv (AFID, Alternative Fuel Infrastructure Directive) till förordning, för att de obalanser som beskrivs i utvärderingen av direktivet (AFID-utvärderingen) och skillnader mellan medlemsstater bättre ska kunna beaktas vid implementering.
Teknikutvecklingen går snabbt och såväl kostnader som effekter är svåra att förutsäga. Olika teknologier har såväl fördelar som nackdelar och de kompletterar varandra i den mångfald av transporter som sker. De alternativa teknologier som dominerar kan förändras på några år. Därför kan det medföra onödiga inlåsningseffekter av att bestämma utbudet av specifika alternativa drivmedel.
En övergripande synpunkt är därför att förordningen bör vara mer teknikneutral i sina bestämmelser om vilken infrastruktur som ska gälla, för att ge marknaden större flexibilitet i sin utveckling. En mer decentraliserad marknadsutveckling kan innebära att de ekonomiska kostnaderna för företag och enskilda minskar.
Förslaget är relativt detaljerat när det gäller laddinfrastruktur för vägfordon och mindre detaljerat när det gäller infrastruktur för LNG och vätgas för sjöfart och luftfart. Vilka effektuttag på laddstolpar för lätta respektive tunga vägfordon som är rimliga på 10 års sikt är enligt Trafikanalys svårt att bedöma.
Sjöfartens användning av en mångfald av bränslen förtjänar särskild kommentar
Förslaget till förordning fokuserar på elektricitet, LNG och vätgas. På sjöfartens område är LNG ett relativt frekvent använt alternativbränsle, medan vätgasanvändningen ligger långt efter, med en mycket mindre marknadsandel bland fartygen. Ammoniak har idag en mycket liten marknadsandel men kan ha stor potential inom sjöfarten. Det bör eftersträvas att lagstiftningen lämnar en öppning också för ammoniak som drivmedel. Det finns också andra bränslen i spannet mellan LNG och vätgas, som kan komma att växa framöver.
För sjöfartens del lämpar sig olika bränslen för olika distanser, beroende på hur mycket utrymme som krävs ombord på fartyget, och vilka bränslen som är tillgängliga på de vatten som fartyget seglar. Enligt en studie gjord av VTI/RISE var år 2019 LNG det mest använda alternativa bränslet för inrikes sjöfart i Sverige med 11 % av total bränsleanvändning. Därefter kom HVO med knappt 2 %, RME/FAME med 0,04 %, och el 0,03 %. LNG var även vanligast i utrikes sjöfart, och där stod el för 0,09 % och metanol för 0,05 %.
