Vårt resande efter pandemin
Nu har det gått mer än tre år sedan vi drabbades av coronapandemin. Världen förändrades, inte minst när det gällde våra resvanor. För lite drygt två år sedan publicerade vi därför en promemoria där vi tittade närmare på trender som hade initierats av eller accelererat under pandemin och gjorde en bedömning av huruvida dessa trender skulle bli bestående inslag i den postpandemiska världen.
På två till fem års sikt (dvs. 2023–2026) gjorde vi bedömningen att resandet skulle stabiliseras på en lägre nivå, särskilt för tjänsteresor, men även för arbetsresor och långväga fritidsresor. Samtidigt trodde vi att ett minskat resande av vissa typer i någon mån skulle kompenseras av ett ökat resande av annat slag. Exempelvis skulle detta kunna innebära fler lokala gång- och cykelresor.
Något vi var osäkra på gällde framtiden för det kollektiva resandet. Vi såg under pandemin en kraftig minskning av det kollektiva resandet och vi såg även en del tecken på ett slags bilboom, inte minst när det gällde efterfrågan på begagnade bilar. Samtidigt var dessa tecken långt ifrån säkra bevis och en viktig fråga var hur lång tid det skulle dröja för kollektivtrafikresenärerna att åter känna sig trygga med att resa kollektivt.
Nu har det gått två år sedan studien genomfördes. Lite för kort tid har nog förflutit för att det ska gå att förkasta eller bekräfta våra hypoteser från 2021. Vi kan dock konstatera att pandemin är över och min personliga upplevelse är att det är få kollektivtrafikresenärer som ser ut att känna sig otrygga, i vart fall inte ur ett smittoperspektiv.
Men mina personliga upplevelser är inte samma sak som systematiskt framtagen kunskap. För att få tillgång till sådan kunskap tar man del av vår statistik om svenskarnas resvanor. I dagarna fick vi de senaste siffrorna på området och kan därför konstatera att vissa effekter från pandemin ser ut att hänga kvar. Det totala antalet resor under 2022 var fortfarande långt färre än innan pandemin 2019. Även om de kollektiva resorna ökar något jämfört med 2021 så är de också på betydligt lägre nivåer än 2019. Resorna med cykel och till fots minskade jämfört med 2021. Den tanke vi hade om att vissa resor kompenserar för andra resor får därmed inte fullt ut stöd i undersökningen av våra resvanor.
Se dessa siffror som en aptitretare. Om några år vet vi ännu mer om hur resandet ser ut i det postpandemiska Sverige – och vi vet då dessutom mer om de andra trender som diskuterades i vår rapport från 2021. Tog utvecklingen av automatiserade fordon verkligen fart som en följd av en önskan om smittsäker mobilitet? Och vilken effekt fick den ökade e-handeln egentligen på miljö och klimat?
Ytterligare en intressant parameter när det gäller våra resvanor handlar om vad som är en lämplig metod för att inhämta kunskapen. Hittills har vi använt oss av enkäter – men parallellt tittar vi på möjligheterna att få ännu bättre information genom att också använda mobildata, dvs. att följa människors rörelser via deras mobiltelefoner. Användningen av denna metod är inte okomplicerad och vi undersöker den därför på ett grundligt och metodiskt sätt.
Med detta inlägg passar jag på att önska en trevlig sommar!
//Mattias
