Varför är det så svårt att nå de transportpolitiska målen?
Trafikanalys ska enligt sin instruktion årligen följa upp de transportpolitiska målen och den här veckan publicerade vi årets uppföljning. När vi på ett slutmöte gick igenom de sista versionerna av vårt underlag slogs jag av hur svårt det verkar vara att nå målen. Jag kunde, med ett förflutet i sektorn för elektronisk kommunikation, inte låta bli att tycka att det som verkar vara förhållandevis enkelt där, är betydligt svårare inom transportsektorn.
För vid en ytlig jämförelse är det slående. Vi som var med för 30 år sedan minns hur det var. Telefonen var kopplad till väggen via en korvig sladd och själva apparaten kunde enbart köpas av den statliga kolossen Televerket. Att ringa ett annat riktnummerområde kostade en smärre förmögenhet och att ringa utomlands var out of the question. Sms var okänt, internet var ännu mera okänt, och bildtelefoni var en sci-fi-fantasi som vi kunde ta del av via serien ”Från A till Ö”, som handlade om Hedvig som hade en vän som var uggla och bodde på hennes tak.
För att inte tala om televisionen, som bestod av en gigantisk apparat som visade två kanaler – för att skifta från den ena till den andra behövde man dessutom göra en aktiv transport från tv-soffan till apparaten i fråga, för att meddelst en tryckning expediera sitt beslut. Färdas vi från detta, som skämtsamt brukar kallas DDR-Sverige, till dagens högteknologiska värld, där våra telefoner fungerar som superdatorer med en myriad av fiffiga tjänster som nås svindlande snabbt (tack vare att bredbandshastigheterna bara tycks öka), så går det inte att komma ifrån att det har skett en oerhört positiv utveckling. Den digitala tillvaron har medfört dramatiska förbättringar, förenklingar och möjligheter för de allra flesta i vårt land.
Jämför detta med transportsektorn. Under 2023 drabbades det svenska transportsystemet av flera större händelser som ledde till betydande störningar för trafik och transporter. Tågurspårning för Arlanda Express och vid Hudiksvall, raset vid Stenungsund och urspårning på Malmbanan för att nämna några. I början av 2024 satt tusentals bilister fast i ett snöoväder på E22, varav många satt där i ett helt dygn innan de kunde evakueras. Punktligheten i tågtrafiken nådde ”all time low” under 2023 och vår måluppföljning visade ånyo att utvecklingen på många områden har gått i en negativ riktning med utgångspunkt i hur det såg ut när målen antogs. Hur kan det bli så här?
Nåja, först ska det i rättvisans namn sägas att jag har överdrivit det pessimistiska anslaget en smula. Självklart är det så att det även på transportsidan har skett en kraftfull teknisk utveckling. Det är bara att sätta sig i en nytillverkad bil eller ställa sig på sin elsparkcykel för att inse det. Och visst har det skett en positiv utveckling även på andra områden än de rent tekniska. Den svenska nollvisionen på trafiksäkerhetsområdet har till exempel varit en succé, med successivt allt bättre siffror över antal omkomna i trafiken jämfört med för några decennier sedan.
Men det är ändå så att det är mycket som inte riktigt går åt det håll vi vill. En huvudförklaring är säkert att transporter på ett sätt är mer komplicerade än digitala kommunikationer, eftersom de ger upphov till oönskade, externa effekter: buller, olyckor, slitage och utsläpp som är dåliga för miljö och klimat. Även om vi ändå ser en positiv trend när det gäller de externa effekterna, som gradvis uppnår en högre s.k. internaliseringsgrad. Vi ser dessutom att EU:s utsläppshandelssystem kommer att vara internaliserande när det gäller koldioxidutsläppen.
Ett par andra orsaker till att det ändå ser rätt dystert ut på sina håll har att göra med klimateffekterna. Flera av de negativa händelser som vi har uppmärksammat under året kan direkt eller indirekt kopplas till extremt väder, vilket enligt experter kan bli vanligare i takt med ett förändrat klimat. Dessutom har ett bristande underhåll lett till ett transportsystem som är känsligt för störningar. Det har också bidragit till ett år med ännu sämre tillförlitlighet i järnvägstrafiken.
Sammanfattningsvis är det kanske trots allt både sött och salt inom transportsektorn, även om jag inledningsvis betonade det salta. Något som debatteras för närvarande är om utvecklingen när det gäller nyregistrering av laddbilar har bromsat in kraftigt (salt) eller om det är ett mindre hack i kurvan som är en naturlig konsekvens av bland annat en sämre ekonomi som nu håller på att vända och därför snart kan förväntas leda till en mer positiv utveckling (sött). Den tålmodige får invänta våra fordonsprognoser, som kommer att levereras i mitten av maj, medan den otålige får sätta sin lit till Chat GPT:
”Whether this shift is temporary or a more long-term trend would depend on the underlying factors driving it (min kursivering). If it's primarily due to temporary factors like changes in incentives or the availability of specific models, we might see the trend reverse in the future. However, if it reflects a fundamental change in consumer preferences towards other types of vehicles or a slowdown in EV adoption for other reasons, it could be more sustained.”
Det låter rimligt, om ni frågar mig.
//Mattias
