Kvalitetsgranskning av förslag till nationell plan för transportinfrastruktur 2026-2037

Att planförslaget styrs av politiska prioriteringar märks bland annat genom: fokus på vidmakthållande; införandet av en riskreserv; omprövning av olönsamma objekt; förslag om offentlig–privat samverkan (OPS); samt hänsyn till totalförsvaret och TEN-T, EU:s riktlinjer för det transeuropeiska transportnätet. Samtidigt identifierar vi i granskningen ett fortsatt behov av utveckling när det gäller metod, koppling till de transportpolitiska målen, samt transparens och spårbarhet i planeringsprocessen.

Trafikverkets redovisning är mer strukturerad och sammanhållen än i tidigare planeringsomgångar. Samhällsekonomisk effektivitet har fått större genomslag i prioriteringarna, och dokumentationen kring nyttokostnadsanalyser har förbättrats. Trots det finns brister i transparensen, särskilt för objekt nära lönsamhetsgränsen eller där kalkyler saknas eller är ofullständiga.

Regeringen ställer höga krav på Trafikverket att både ta igen eftersatt underhåll och genomföra stora satsningar på vägnätets bärighet och det nya signalsystemet, ERTMS. Det innebär svåra avvägningar i planeringen. Underlagen är delvis svåra att överblicka, vilket försvårar förståelsen av hur prioriteringar har gjorts och vilka effekter som förväntas uppnås.

För två av de objekt som föreslås för byggstart – Tvärförbindelse Södertörn och Hallunda–Vårby – finns kvarstående osäkerheter. En tydligare samlad redovisning av planeringsläge, kostnadsutveckling och beroenden skulle underlätta bedömningen av samhällsnytta och genomförbarhet.

Förslaget om en riskreserv och objekt lämpliga för att genomföras inom ramen för offentlig–privat samverkan (OPS) behöver utredas vidare. Förslaget om riskreserven är övergripande välgrundat, men finansieringsformen är ännu inte klar. Trafikverket framhåller dock att valet av finansieringsform beror på fortsatt arbete och dialog med regeringen. När det gäller OPS avser behovet av ytterligare utredning vilka objekt som är lämpliga för denna genomförandeform, eftersom flera av de föreslagna objekten uppvisar negativ samhällsekonomisk nytta. Det är positivt att Trafikverket själv pekar på behovet av vidare analys, men detta begränsar samtidigt förslagens funktion som beslutsunderlag.

Trafikverkets redovisning av hur totalförsvarets behov påverkat planförslaget är sparsam. Det är oklart hur dessa aspekter har vägts in i prioriteringar och åtgärdsval, vilket försvårar granskning. Även länsplanerna uppvisar bristande spårbarhet. Många redovisningar är översiktliga, saknar tydlig koppling till de transportpolitiska målen och är svåra att jämföra mellan regioner.

Planförslaget är ett steg framåt, men för att fungera som ett effektivt styr- och beslutsunderlag krävs utvecklade metoder och en spårbar koppling mellan mål, kriterier och prioriterade åtgärder.