Implementering av klimatlagen i regeringens myndighetsstyrning på transportområdet
Trafikanalys har under höstterminen 2017 haft en praktikant från masterprogrammet i statsvetenskap vid Score, Stockholms universitet. En huvuduppgift har varit att leda och genomföra ett praktikantprojekt avseende hur regeringen skulle kunna implementera den nya klimatlagen (2017:720) i myndighetsstyrningen på transportområdet, arbetet har sammanställts i ett PM.
Riksdagen har den 15 juni 2017 bifallit förslagen i regeringens proposition "Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige". Klimatlagen är den lagreglerade delen av det klimatpolitiska ramverket. Klimatlagen innehåller grundläggande bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete och reglerar ett planerings- och uppföljningssystem. Det klimatpolitiska ramverket bygger på och kompletterar det nuvarande miljömålssystemet.
I promemorian görs en kartläggning av de befintliga planerings- och uppföljningsprocesserna för klimatarbetet som transportmyndigheterna är involverade i.
Utifrån kartläggningen konstateras att nödvändiga uppgifter och underlag för den redovisning som klimatlagen kräver i stort sett redan finns tillgängliga idag. Den största skillnaden mellan det nya och det gamla planerings- och uppföljningssystemet är den långsiktighet och stabilitet som det klimatpolitiska ramverket medför, både för regeringen och myndigheter. Dessutom tillkommer strävan att tillämpa ett bredare perspektiv i utvärderingsarbetet genom att göra sammanvägda bedömningar av regeringens samlade klimatpolitik inom alla utgiftsområden i relation till klimatmålen. Det kan tolkas som att flera departement och myndigheter framöver behöver ta hänsyn till och integrera klimatfrågan i sin kärnverksamhet.
I arbetet konstateras också att myndigheter är viktiga aktörer i regeringens arbete att säkerställa att klimatlagen efterföljs. Dock innehåller lagen inga konkreta angivelser om statliga myndigheters roll för att bidra till det nya planerings- och uppföljningssystemet.
Bedömningen är att klimatlagen först och främst styr regeringens klimatarbete, men att en viss myndighetsstyrning kommer att krävas i syfte att implementera det nya planerings- och uppföljningssystemet inom transportområdet. Klimathandlingsplanen är en ny produkt och kommer sannolikt ställa krav på anpassat underlag från transportmyndigheterna. Regeringen bör styra myndigheterna dels för att få in underlagen överhuvudtaget, dels för att få rätt innehåll i underlagen.
Med utgångspunkt i en diskussion om olika styrningsåtgärders för- och nackdelar förutses instruktionsändringar i Trafikverkets, Transportstyrelsens, Trafikanalys och Sjöfartsverkets fall som avser att komplettera befintliga redovisningskrav. Fördelen med en instruktionsändring är bland annat att myndigheter generellt får mer långsiktiga planeringsförutsättningar vilket skulle rimma väl med den långsiktighet som eftersträvas i det klimatpolitiska ramverket.
