Bättre koll på infrastrukturen och dess kostnader
I augusti beslutade dåvarande regering att ge Trafikanalys det viktiga uppdraget att granska och följa upp Trafikverkets arbete för bättre kostnadskontroll inom ramen för den nationella planen för transportinfrastruktur. Det är ett uppdrag som pågår till 2028 och som ytterst syftar till att vi pekar på förbättringsområden som kan göra att statens medel för transportinfrastruktur används mera effektivt.
Det är naturligtvis en central ambition för alla regeringar – oberoende av politisk färg – och jag är övertygad om att vi, i god dialog med Trafikverket och Ekonomistyrningsverket, kommer att kunna ta avgörande steg för att bidra till att den negativa utvecklingen med stora kostnadsökningar (i förhållande till budget) i samband med byggandet av infrastrukturprojekt bryts. Problematiken blir sannolikt än viktigare att hantera under kommande år, då tilltagande inflation och knappheter inom materialförsörjning och entreprenadverksamhet innebär stora utmaningar.
Vi har tagit oss an uppdraget med stor energi. I ett första steg har vi tagit in inspel från omvärlden, för att kunna rita upp en slags karta för projektet. Vilka problemområden ser personer och organisationer med stor kunskap om och erfarenhet av frågorna? Några teman börjar utkristallisera sig som särskilt angelägna att borra djupare i. Det handlar exempelvis om att faktiskt använda den information som finns på ett klokt sätt, att uppnå en effektiv och samordnad styrning, att utveckla bättre kalkylmetoder och ett systematiskt lärande. Det här är naturligtvis komplicerade frågor som inte löses i en handvändning. Jag kan lova att jag återkommer till detta projekt i framtida blogginlägg!
Kostnaderna för infrastruktur ska förstås vägas mot de nyttor som den ger upphov till och behovet av underhållsåtgärder för att anläggningarna ska fungera som vi förväntar oss. Ett aktuellt exempel kan hämtas från järnvägsområdet. I vår senaste kvartalsstatistik beträffande punktlighet på järnvägen ser vi att punktligheten för långdistanståg ligger på fortsatt låga nivåer. Även om det ser en smula bättre ut än vid föregående mätning är det fortfarande en klar försämring när man jämför med de två föregående åren. Min senaste långväga tågresa, till Östersund, slutade för övrigt på Scandic i Bollnäs, eftersom tåget fick för mycket el för att kunna fungera. Jag hade trott att det motsatta skulle vara ett större problem, men det kanske finns kunniga järnvägsingenjörer i läsekretsen som kan informera mig?
//Mattias
